Världshandeln håller på att förändras, med slutet på eran med ”den globala byn” och stagnation i dess andel av global BNP. Geopolitiska omvälvningar, från Ukraina till Mellanöstern, leder till fragmentering, medan ”friend-shoring” leder till att den alliansbaserade handeln styrs om. Grannländer växer fram och nya handelsvägar skapas, men stormakter som USA och Kina förblir djupt beroende av varandra. Globaliseringen omorganiseras för att anpassas till den ökande protektionismen.
Regionalisering av handelsflöden förstärks av geopolitisk rivalitet
Globaliseringen har ställts inför många kriser under det senaste decenniet. Handelshinder som införts av ledare som Donald Trump har brutit tabut mot protektionism, samtidigt som väpnade konflikter som krigen i Ukraina och Mellanöstern stör traditionella handelsvägar. Trumps återinträde i Vita huset hotar att återuppliva ett fullskaligt handelskrig, i synnerhet med Kina, med risk för tullar på upp till 60% på alla importerade varor.
Samtidigt syftar initiativ som Inflation Reduction Act och Chips Act, som infördes av Biden-administrationen, till att repatriera strategiska industrier. Detta för att begränsa USA:s beroende av Kina, samtidigt som de tullar som infördes 2018 bibehålls. Detta är ett tecken på en allmän trend bland stormakterna att minska det ekonomiska ömsesidiga beroendet, vilket bidrar till fragmenteringen av globala värdekedjor.
Samtidigt ser Kina, som anses vara en nyckelaktör i de globala leveranskedjorna, sin handel med USA minska, och det månatliga handelsflödet mellan de två jättarna har minskat med 20 procent sedan toppen 2021.
Utöver relationen mellan Kina och USA krymper handeln mellan geopolitiska block (det västorienterade blocket å ena sidan, länder som inte fördömde Rysslands invasion av Ukraina å andra sidan) betydligt - mycket kraftigare än handeln ”inom blocken” (se graf).
Världshandeln böjer sig men går inte sönder
Trots dessa omvälvningar kollapsar inte världshandeln, utan den omorganiseras. Framväxten av ”länk-länder”, dvs. tredje länder som fungerar som mellanhänder mellan stormakterna, är ett talande tecken. Länder som Vietnam och Mexiko håller på att bli strategiska mellanhänder som erövrar marknadsandelar i de kinesisk-amerikanska leveranskedjorna.
Mot bakgrund av EU:s sanktioner har Ryssland valt nya handelsvägar, t.ex. den nordliga sjöfartsrutten, för att omdirigera oljeexporten till Kina. Geopolitiska spänningar förändrar således inte bara produkternas destination, utan även den infrastruktur som används för att transportera dem.
Denna anpassningsförmåga i världshandeln kan ses i utvecklingen av handelsvägar. Historiska rutter som Suezkanalen håller på att ersättas av alternativa rutter som påverkas mindre av regionala konflikter. Ett annat exempel är de järnvägslinjer som byggts i samband med Kinas ”Belt and Road ”-initiativ, som syftar till att koppla samman fler kinesiska städer med europeiska ekonomier. Även dessa järnvägar har sett en explosionsartad ökning av trafiken efter houthiernas attacker i Röda havet. Fraktvolymerna mellan Kina och EU ökade med 66% under första halvåret 2024 efter två års nedgång.
USA-Kina: frikoppling kan bara gå så långt
Trots strävan efter frikoppling är världens ekonomier fortfarande starkt beroende av varandra. USA och Kina har interna strukturella obalanser som bara kan lösas genom utrikeshandel.
Kina, som fortfarande är beroende av export för att kompensera för otillräcklig inhemsk efterfrågan, har fortfarande monopolställning inom vissa kritiska sektorer som skeppsbyggnad och containerproduktion.
USA är, trots ”friend-shoring”-initiativ som syftar till att stärka handelsrelationerna med allierade länder, fortfarande beroende av import, särskilt av kinesiska varor, för att tillfredsställa sin växande konsumtion.
Världshandelns motståndskraft kommer dock att sättas på prov under de kommande åren. En intensifiering av handelskriget, som utlovats av vissa amerikanska presidentkandidater, i kombination med en fortsatt upptrappning av globala konflikter kan leda till stora störningar i de globala leveranskedjorna. Detta gäller särskilt genom strategiska portar som Hormuzsundet.
