Paris den 9 juli 2024 - Efter president Emmanuel Macrons utlysning av nyval den 9 juni, som hölls den 7 juli, lyckades inget parti få absolut majoritet i nationalförsamlingen (289 platser). Detta inleder en period av osäkerhet och instabilitet för Frankrikes regering.
De politiska krafterna har skiftat jämfört med resultatet 2022
Underhuset i det franska parlamentet är nu uppdelat mellan fyra grupper:
- Vänsterpartiet Nouveau Front Populaire (NFP) med 178 mandat
- Den centristiska pro-Macron-koalitionen (Ensemble) med 159 platser
- Extremhögern (Rassemblement national - RN och allierade) med 143 platser
- Den klassiska högern (Les Républicains - LR) med 39 mandat
Ingen politisk gruppering kan vinna absolut majoritet
Medan vänstern leder i fråga om mandat skulle en koalition mellan de Macron-vänliga partierna (Renaissance, Modem, Horizons) och högern ge dem lika många mandat.
La France Insoumise (LFI), den mest vänsterinriktade grupperingen, har 74 valda representanter, Socialistpartiet (center-vänster) 59, Ekologisterna 28 och Kommunisterna 9. På morgonen den 8 juli meddelade de att de skulle föreslå en premiärministerkandidat för republikens president under denna vecka.
På tredje plats gjorde extremhögern betydande framsteg genom att öka sina platser i nationalförsamlingen från 89, år 2022, till143. Sett till antalet röster är Nationella koalitionen och dess allierade den ledande politiska kraften i landet, med mer än 10 miljoner röster i den andra valomgången.
Osäkerhet och instabilitet: de två största riskerna
Osäkerhet om den framtida regeringen
Så här några dagar efter valet är det omöjligt att avgöra den
politiska färgen på den framtida franska regeringen. Det mest sannolika utfallet är att presidenten kommer att utse en kandidat som föreslås av vänsterkoalitionen. Det kan röra sig om en politisk ledare eller en representant från civilsamhället.
Den framtida regeringens instabilitet
Den framtida regeringen behöver inte tillsättas av den franska nationalförsamlingen, utan kan avsättas när som helst. En regering som endast stöds av en tredjedel av representanterna
kommer oundvikligen att löpa denna risk. Detta skulle kunna leda till en period av politisk instabilitet med eventuella efterföljande misstroendevotum under de kommande veckorna och månaderna.
En bred koalition med den moderata vänstern och några Macron-vänliga parlamentsledamöter hade kunnat minska denna risk. De första reaktionerna från de politiska ledarna, ideologiska skillnader och valsystemet gör det dock svårt att bilda en sådan koalition.
En period av hög instabilitet kan dock leda till att de politiska ledarna överväger att bilda koalitioner i framtiden för att undvika en större regimkris med upprepade och frekventa misstroendeförklaringar. Detta är särskilt relevant eftersom det inte är möjligt att upplösa parlamentet före juli 2025.
Politisk osäkerhet
Den framtida regeringen kommer att leda den offentliga förvaltningen och ha full lagstiftningsmakt. I budgetfrågor kan t.ex. finansministern enkelt utfärda dekret (dvs. texter som inte kräver parlamentets godkännande). Regeringen kommer dock inte att ha full frihet att bestämma Frankrikes politik. Den måste samarbeta med presidenten på vissa områden (utrikes- och försvarspolitiken) och framför allt måste den förhålla sig till ett parlament vars majoritet lätt kan ändra sina planer.
Premiärminister Attals kortsiktiga uppskjutande
Den nuvarande premiärministern Gabriel Attal har meddelat sin avgång men har gått med på att sitta kvar tills en efterträdare har utsetts. Han kommer därför att förbli premiärminister med full auktoritet, inklusive lagstiftningsbefogenheter, men hans manöverutrymme kommer att begränsas av den nya nationalförsamlingen. Hans regering kan också bli föremål för en misstroendeförklaring från och med den 20 juli, vilket skulle tvinga honom att avgå.
I vilket fall som helst kan olika koalitioner uppstå när lagförslagen debatteras, även i enskilda frågor. En framtida vänsterregering kommer inte att kunna genomföra hela sitt program. Detta kan förklara finansmarknadernas måttliga reaktion efter den andra valomgången. Icke desto mindre kommer valresultatet utan tvekan att bryta den stabila period som den franska ekonomin befunnit sig i sedan Emmanuel Macron valdes 2017.
