Geopolitiska spänningar, från Mellanöstern till den växande rivaliteten mellan USA och Kina, omformar de globala handelsmönstren. Även om en ekonomisk frikoppling kan verka oundviklig handlar det snarare om en strategisk omstrukturering än en total upplösning av globaliseringen.
Med Donald Trumps återval ställs det internationella handelssystemet, som byggdes upp efter andra världskriget, inför stora utmaningar. Även om detaljerna kring nya tullar ännu inte är helt fastställda, har presidenten inte tvekat att hota med generella tullar på 25 % på import från Mexiko och Kanada – om dessa länder inte vidtar kraftfullare åtgärder för att begränsa migrationen och narkotikaflödet till USA. USA har historiskt sett varit en drivande kraft för handelsliberalisering och är världens största konsumentmarknad, med en andel på cirka en tredjedel av den globala konsumtionen. Landets inställning till handel är därför avgörande för världshandelns framtid. Är vi på väg in i en era av minskad globalisering?
En långvarig motreaktion mot globaliseringen
Handelskriget som inleddes under Donald Trumps första presidentperiod markerade den första betydande höjningen av tullar mellan stora ekonomier sedan andra världskriget. Pandemin och kriget i Ukraina blottlade riskerna med att vara beroende av avlägsna länder för viktiga delar av produktionskedjan – vare sig avståndet är geografiskt eller geopolitiskt. Konflikten i Mellanöstern har ytterligare visat hur geopolitiska faktorer kan påverka den globala handelslogistiken. Och även om handelns andel av den globala BNP:n har stagnerat sedan finanskrisen 2008, har den inte vänt helt tillbaka.
Nya handelsblock växer fram i en fragmenterad värld
Den till synes stabila globala handeln döljer de djupgående förändringar som pågår. Figur 1 illustrerar de totala handelsflödena inom och mellan grupper av länder som antingen närmar sig eller fjärmar sig från den västerländska intressesfären. På ena sidan finns en grupp västorienterade länder – inklusive de flesta NATO-medlemmar samt ekonomier som Australien och Sydkorea. På den andra sidan återfinns länder som i FN röstade emot eller avstod från att fördöma Rysslands invasion av Ukraina. Ett tydligt mönster av geopolitisk fragmentering håller på att ta form, där en av de mest framträdande förändringarna är upplösningen av handelsrelationerna mellan västländerna å ena sidan och Kina och Ryssland å den andra.
Trots detta finns indikationer på att delar av den tidigare handeln mellan EU och Ryssland fortfarande lever vidare, förmedlad genom tredjeländer. Sedan början av 2022 har flera före detta sovjetrepubliker sett en kraftig ökning av efterfrågan på EU-varor, särskilt inom sektorer som maskiner och transportutrustning. När det gäller handeln mellan USA och Kina är bilden av ekonomisk frikoppling mer komplex. Flera länder som vuxit fram som viktiga leverantörer till USA har samtidigt blivit betydande mottagare av kinesisk export (diagram 2 och 3). Mexiko och Vietnam sticker särskilt ut, då de återfinns i den högra änden av båda diagrammen. Vietnams roll som mellanhand i leveranskedjorna mellan USA och Kina är inte ny, men den har förstärkts avsevärt sedan handelskriget inleddes. Just dessa egenskaper – närhet till den amerikanska marknaden, växande tillverkningssektor, välutvecklad transportinfrastruktur och konkurrenskraftiga kostnader – gör Vietnam och Mexiko till idealiska kandidater för så kallad "friendshoring". När stora, starkt integrerade ekonomier motsätter sig varandra och inför handelshinder, kan deras relationer till viss del överleva genom att handeln förmedlas via tredjeländer. I stället för att brytas helt, byggs leveranskedjan ut med ytterligare en länk.
Nya handelsvägar: Den nya handelsgeografin
Före sanktionerna var EU en av Rysslands viktigaste exportmarknader och stod för 46 % av landets råoljeexport 2021. Som svar har Ryssland styrt om en stor del av sin oljeexport till alternativa marknader, särskilt Kina. Dessa förändrade handelsmönster har ökat användningen av NSR, som sträcker sig längs Rysslands arktiska kust från Karasundet till Berings sund. Denna rutt erbjuder en kortare transportväg mellan Nordeuropa och Asien jämfört med den traditionella passagen genom Suezkanalen.
I sin mest extrema form kan geopolitiska konflikter och krig allvarligt påverka handelssäkerheten. Ett tydligt exempel är de attacker som riktats mot handelsfartyg på väg från Röda havet till Arabiska havet av Houthirebeller, som agerat i solidaritet med Hamas. Dessa attacker har tvingat rederier att undvika Suezkanalen, en passage som normalt hanterar 12 % av världshandeln och 30 % av den globala containertrafiken. Under det sista kvartalet 2024 minskade antalet fartyg som passerade genom Suezkanalen med över 60 % jämfört med samma period 2022. Istället har många rederier valt att segla runt Godahoppsudden, vilket har förlängt transporttiderna och drivit upp fraktkostnaderna. Drewry World Container Index, som mäter veckovisa fraktpriser för 40-fotscontainrar på sju stora sjöfartsleder, var 2,4 gånger högre under 2024 än året innan (figur 4).
Trots de stigande fraktpriserna för sjötransporter nådde handelsvolymerna rekordnivåer under 2024. Samtidigt har järnvägshandeln, som traditionellt spelat en mer begränsad roll, ökat och fungerat som en viktig avlastningskanal. Denna expansion har möjliggjorts av flera gränsöverskridande järnvägsförbindelser som utvecklats under de senaste decennierna, främst genom Kinas Belt and Road Initiative.
Global handel: anpassning inför osäkerhet
Den internationella handelns motståndskraft och anpassningsförmåga blir tydlig i en värld präglad av allt fler och mer intensiva geopolitiska störningar. Trots dessa utmaningar fortsätter världshandeln på höga nivåer – ett tecken på att nya handelsvägar och flexibla globala transportsystem kan hantera förändrade förutsättningar. Detta indikerar att den globala ekonomin fortfarande är alltför värdefull för marknadsaktörerna för att tillåta en okontrollerad kollaps, även när internationella relationer sätts på prov.
Vill du veta mer?
> Ladda ner vår guide om den globala handelns framtid
